jag har tänkt lite på det här med gymnasieval. inte tänk som i tänk på och listat ut vad jag vill gå för nått. utan mer bara... tänkt.
man blir som 15 åring pressad från alla håll och kanter att välja gymnasie-linje efter sin framtid. man ska helst välja en sån utbildning som man kan läsa vidare på i högskolan eller som gör en redo att kastas ut i yrkeslivet direkt när man tagit studenten. jag tror att det är många vuxna som inte tänker på hur vi ungdomar känner. vi är väl ändå inte säkra på hur vi vill att vår framtid ska se ut? vi är 15 år for crying out loud! vi vill LEVA, vi vill göra spontana saker och att välja sin framtid när man knappt vet vad man vill
just nu är det många av oss som inte är mogna för.
därför, som jag så klokt läste hos blondinbella någon gång, ska man välja linje efter vad man tycker är
kul! för är det inte bättre att under 3 tuffa år på gymnasiet, då man ska göra sitt absolut bästa och visa vad man går för, göra sitt bästa samtidigt som det är roligt? samtidigt som man gör något man tycker om? det tycker jag och det är det jag tror många vuxna glömmer.
ett exempel: min kusin gick estetiska, teater, på gymnasiet och han fick inte arbete direkt efter studenten men tror ni inte han hade sjukt mycket roligare dom 3 åren än vad han hade haft om han hade gått något som han
halvt brann för? det tror fanimej jag, och nu är han med i en teateruppsättning i göteborg. noll koll som jag har vet jag inte vad den heter (och den är säkert inte i göteborg nu bara för det), men jag är förjävla stolt iaf.
så note to self, sharon: välj nått du tycker är KUL och skit i resten.
så! nu ska jag kolla på transformers 2 - revenge of the fallen. puss!